Egentligen är det så himla skumt.
Någon jag aldrig träffat, någon jag talat med en handfull gånger, men ändå kommunicerat med i tio år, tolv om jag räknar ordentligt. Bryr jag mig väldigt mycket om.
Jag är så glad att vi pratar med varandra, att vi öppnat fler kanaler men det ÄR en skitkonstig känsla att lära känna varandra inifrån och ut istället för tvärtom som ju faktiskt är normen.
