men wtf?

Ok dagens gnäll, jag fick just följande mail

”re: xx-xxjuni 

Hej!

Tacksam om svar idag )”

Detta gäller alltså, icke schemalagd tid, på en helg. För att vi skall ”umgås”. Wtf? vaddå umgås? är det teambuilding det handlar om, vänligen förlägg den till arbetstid, är det party party, vänligen count me out och vänligen förvänta er inte att jag skall sova någon annanstans än hemma för att ni är förjävla snåla för att förlägga aktiviteter till en schemalagd helg. ta in fler folk i svaret då!

Keep the fuck off of my fritid eller betala för den! Användandet av multipla frågetecken skall vi inte ens tala om.

Sinisiew aka surapan

ok

nu så, ett par djupa andetag och flertalet kalkyler senare och jag har tagit beslutet. Jag tar tjänsteledigt i höst för studier. Det kommer bli tufft att gå ner till mindre än hälften av min nuvarande inkomst men hell, det kommer löna sig i längden och faktiskt, jag förtjänar det här. Jag förtjänar investeringen i mig själv som det här innebär. Jag förtjänar tryggheten det innebär att ha en utbildning och sist men inte minst förtjänar jag möjligheten att arbeta med det jag älskar.

Bara friheten som ligger i känslan av att ha tagit det här beslutet, herregud så skönt det är.  

Skyddad: jag dööööör

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Skyddad: Fire in the hole!

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Skyddad: Gamar

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Vad är grejen?

Med människor som säger saker i stil med

”jamen om du lägger xxx på samma stället varje gång så slipper du leta efter det” När de ser att man står och letar efter sitt passerkort/nycklar/usb-minne/you name it.

Det finns en alldeles speciell plats i helvetet för er

Kanske?

Snubblade vi in i gräl, vrålade många timmar (herregud så många dumheter man klämmer ur sig när man är trött, hungrig och i försvarsposition). Efteråt tar vi lång promenad i tilltagande snöfall, pratar vi länge om vad vi drömt om, vad vi fortfarande tänker på. Vad vi ångrar att vi aldrig gjort.

So i’m thinking, ta restkurserna nu i april och maj, få godkänt på inlämningarna i Augusti och plugga på distans i höst.
Vi och så varsin laptop i värmen. Det finns ju faktiskt ingenting som säger att man måste vara hemma när man studerar.

Förresten självinsikt, det jag ångrar mest är 1) att jag inte gjorde lumpen 2) att jag inte reste runt utomlands ett år eller så efter gymnasiet 3) att jag varit dålig på att lägga tid på migsjälv istället för att slösa bort den på en massa pajjiga människor som ändå inte uppskattat det.

Doom dooooooooooooom

Ok, så när jag får sammanfattningen av kursansvarig och inser att jag måste gå tillbaka i gammal skit, gräva igenom gamla pärmar och göra om, göra rätt är det som om en mur reser sig inom mig. Jag suger ju på det här! Jag är bra på att starta nya projekt, väva vackra glittrande drömmar om framtiden och utmåla mig som skimrande hjältinna i egen framtid. Inte riktigt så bra på att repa upp redan vävd väv, gå tillbaka i välbekant vadmal påminner om gamla misstag, den jag var då inte nu.

Jag är så mycket bättre på att tycka om bilden av migsjälv när allt är nytt och sparkly fresh och inte kantas av gamla misstag.

Å andra sidan, kanske dags nu. Kanske dags att bli vuxen och städa bort gamla skelett göra upp med dammigt förflutet? Kanske dags inse att man kan tycka om och duga även ur synvinkel nedskräpad av uråldriga misslyckanden.

Jag vet ju att jag mår bra av att reda ut sånt där och jag vet ju att det inte är misslyckanden egentligen. Det bara känns så när man ser till den enda detaljen att jag inte fullgjorde utbildningen. Om man däremot ser till att jag avslutade en sjukt destruktiv relation, drog upp alla mina rötter jag så omsorgsfullt myllat ner och flyttade hem till Göteborg. Skaffade jobb och inkomst på två röda sekunder och i största allmänhet gick vidare i livet, flyttade till Österrike, lärde mig tyska, flyttade hem igen, skaffade förstahandskontrakt och fast anställning. Jag har ju inte precis stått still och stampat, jag har bara gjort…andra saker än det formellt korrekta.

Tänker jag verkligen låta gamla spöken stå i vägen en gång till för det jag vill göra bara för att det är svårt att gå tillbaka och göra om?

I think not.

mina tankar i ett nötskal

Ta årsbonusen till att betala av tandläkar- och advokatsräkningarna & allt som kan tänkas ticka ränta. Sätt resten på sparkontot (njut av att se beloppet på kontot. Blunda.Njut en gång till. Nyp mig i armen. Njut ytterligare en gång.)

Begär 25% tjänsteledigt för studier, dvs fortfarande ok inkomst men fem hela dagar, dvs en hel fucking arbetsvecka ledigt per månad. Min tid…miiiiiin…

Ta de förbannade jefla poänghelvetena så att jag kan börja få studielån igen om det skulle behövas och gå in och plugga heltid fr o m Augusti. 

Ta examen

söka ett jobb jag inte spyr på och där jag har noll, zero, kundkontakt förutom i extrema undantagsfall.

Lära mig av mina misstag  och inte skjuta upp saker fler gånger. Inte viktiga saker iaf.

Inse en gång för alla att jag  förflyttar berg när jag bara vill. Jag är helt lysande asbra. Faktiskt.

Först skall jag bara få tag på människan som sitter på all info jag behöver för att kunna kickstarta hela projektet…

Ang. bitterhet

Hur jävla bitter är man inte om man blir så arg att man skriker när ens kollega tycker att det inte är en omöjlighet att uppnå den typen av ekonomi att man kan köpa sin förlovningsring från Tiffany’s?

Måste man enligt Jante vara fullkomligt inkörd i sina hjulspår innan man fyllt trettio? Är livet redan utstakat då? Hur kan man tro sig själv om så lite att man inte kan tillåta andra att ha mål i livet (nej mitt mål i livet är inte att ha en förlovningsring från Tiffany’s? duh)?

Vad är man för människa då om man utan skuggan av skuld tycker att det är ett ok beteende?

Vad är det för FEL på folk?